tisdag 2 november 2010

Tack gode Gud för Tuva

Det är så tråkigt att skriva om min hemska tenta hela tiden så idag ska jag skriva om något annat. Samtidigt vill jag ju fortfarande att alla ska veta att det är synd om mig för att jag skriver tenta. Ok?

Min söta Tuva är hemma igen. Hon var hos mamma och pappa på kattkollo i helgen. Dels för att hon skulle få lite miljöombyt men också för att vi inte var hemma. Det är så mysigt att ha henne här, hon har liksom fått en funktion i mitt liv. På mornarna ser hon till att jag kommer upp i tid, när jag är ledsen kommer och och gosar, när jag är rastlös vill hon busa och det bästa av allt - jag ligger aldrig ensam i tevesoffan. Vilken samtalspartner hon är sen! Hon har så vettiga åsikter, hon tycker alltid som jag. Ja, hon är min bästa vän.


1 kommentar:

Sarah sa...

När du beskriver de så fruktansvärt kärleksfullt, längtar jag otroligt mycke efter Zorro. Den lille busen. Men de stämmer ju verkligen de du säger !!